Islamofobi och hatbrott

Islamofobi handlar om urskiljningslösa negativa attityder riktade mot muslimer. I kunskapsöversikten Islamofobiska fördomar och hatbrott visar Klas Borell att islamofobiska fördomar blivit vanligare i Europa efter terrorattackerna den 11 september 2001. Det rör sig dock inte om en linjär trend: dramatiska internationella händelser får islamofobiska opinioner att snabbt blossa upp för att därefter, i lugnare tider, bedarra.

Islamofobiska fördomar är inte detsamma som hatbrott, men grunden för hatbrott utgörs av fördomar. I forskningsprojektet Svenska muslimska församlingar visas att hatbrott utgör ett allvarligt problem. Om alla kriminella handlingar mot muslimska församlingslokaler och företrädare för muslimska församlingar (våld, hot, vandalisering etc.) läggs samman har 40 procent av de muslimska församlingarna i Sverige drabbats.

Kartläggningen visar att det är möjligt att koppla hatbrott till specifika händelser. Kriminella handlingar mot muslimska församlingar har som regel uppstått i två situationer. För det första handlar det om dramatiska internationella händelser, till exempel terrordåden den 11 september 2001 eller terrordåden i Madrid 2004 och London 2005. För det andra har hatbrott mot församlingarna ägt rum i situationer när den lokala församlingar uppmärksammats i lokalsamhället, till exempel då planer på en moské blivit offentliga eller då en ny lokal invigts.

Ny forskning visar att hatbrott, i jämförelse med andra brott, har särskilt allvarliga följder för brottsoffer. Brott av detta slag påverkar dessutom inte bara brottsoffren utan också den minoritet som offren för brotten tillhör. Hatbrott fungerar, annorlunda uttryckt, som en påminnelse om minoritetens utsatthet och om de risker det medför att tillhöra den. Hatbrott, visar kartläggningen i forskningsprojektet Svenska muslimska församlingar, har dock sammansatta effekter. Just på de orter där församlingarna utsatts för flest hatbrott hade det externa stödet för församlingarna större bredd och omfattning. Hatbrott av olika slag tycks aktivera organisationer och enskilda i lokalsamhället som är beredda att stödja muslimers rätt att fritt få utöva sin religion.

Ett viktigt resultat från projektet Svenska muslimska församlingar är att en betydande majoritet av representanterna för församlingarna upplever att de oftast möts med respekt i det svenska samhället.

Det finns, sammanfattningsvis, inte bara fientlighet mot muslimer i Sverige utan också tolerans och stöd för muslimers rätt att fritt få utöva sin religion.

Arbetet mot våldsbejakande extremism

Muslimska församlingar kan spela en viktig roll i arbetet mot våldsbejakande extremism. För det första kan företrädare för islam med hög trovärdighet visa att terrorism strider mot den uppfattning om islam som majoriteten av världens muslimer har. Tystnad från församlingars sida kan däremot misstolkas som samtycke vilket kan bidra till förvirring bland unga muslimer. För det andra är sådana insatser viktiga eftersom de understryker att flertalet muslimer, i likhet med andra svenskar, är motståndare till våldsbejakande fundamentalism. Initiativ av det här slaget för sålunda samman människor istället för att - som såväl terrorister som islamofobiska hatgrupper är ute efter - splittra dem och vända dem mot varandra.

I en pågående studie undersöks svenska muslimers motstånd mot våldsbejakande islamistisk fundamentalism. I en annan aktuell studie granskar Borell de många grundläggande idélikheterna mellan våldsbejakande fundamentalism och islamofobiska hatgrupper. I båda fallen framträder en svartvit konspiratorisk världsbild där världen står inför en apokalyptisk slutstrid mellan mörkrets och ljusets krafter.